Röjning i en fullskiktad skog är en trevlig och lätt syssla som blir överstökad på kort tid
I en naturligt skiktad skog blir röjningsbehovet sällan akut. Röjningsträden får en naturligare variation i storlekar och klarar därför bättre att lämnas till sin egen utveckling. Men ibland uppstår grupper av träd som står onödigt tätt och det är också vanligt att skuggtåliga trädslag, framför allt gran, brer ut sig mer än önskvärt i de lägre trädskikten.
Som röjare gäller det att analysera skogens variation och anpassa röjningen efter målsättningen för skogen. Där det är tätt gäller det att vara tillräckligt tuff så att det inte lämnas fler träd i röjningsskiktet än vad som behövs, ofta ca 300-500 röjningsstammar per hektar. I glesare partier är det sällan lönt att ödsla kraft, särskilt för träd som är lägre än 3 m.
Om röjningsskiktet är så pass tätt att det försvårar för en planerad gallring är det bättre att göra röjningen före gallringen. Annars är det bättre att vänta tills efteråt när det är klart vilka röjningsträd som har fått fällskador.
En röjning i en enskiktad röjningsskog med syfte att ställa om skogen till Naturkultur kräver andra hänsyn och andra stamantal. Här bör stamantalet dubblas eller tredubblas och mer fokus läggas på att skapa skiktning och vindtåliga träd.